Istället för att säga det efter, så säger jag det nu när det händer.

För inte länge sedan alls gick jag förbi mitt 1 års skadefrihet. Det kommer och går, men det har inte gått en dag den senaste veckan då jag inte tänkt på det. Hur, var och varför.

Hur stolt jag än varit över mig själv, så har jag väldigt svårt att stå emot. Vet inte vad det är som lockar? Ångesten, misslyckade känslan jag kommer ha efter, smärtan och alla svikna ansikten?

Anser jag mig endast som värd att ses ner på? Är jag över att känna mig stolt över mig själv, och att för engångskull ha människor runt mig som är stolt över mig?