biverkningar

| Postat i: SannaNilssonLidin, tankar & känslor
1
Uppdatering av min nya medicinering. Det här är inget jag brukar göra och kommer inte bli något jag ska börja med heller. Jag ville bara skriva av mig lite och dela med mig om lite tankar. Tankar som jag även denna gång inte förstår mig på själv, men kanske gör efteråt.
 
Tankar om problemen med mat och biverkningar.
Kan vara triggande...
 
>>> i sammarbete med random bilder jag hitta på datorn. Fotat allt mellan 2013-2016 hahah
 
 
 
Jag har börjat ta medicin för min ADD, för att se om den kan hjälpa mig på många olika plan; t.ex ge mig mer energi, förbättra min koncentration m.m.
Som det har varit med alla tidigare medicineringar jag haft, har jag alltid oturen att få en hel del biverkningar.
Jag har varit med om vanliga biverkningar som ökad ångest, depression och panikattacker. Men även känslan av en enda stor tomhet, förändrad personlighet, självmordstankar, ledvärk, förstorning av pupiller (nästan helt svarta ögon), skakningar, yrsel, overklighetskänslor, kallsvettningar som gjort att jag inte kunnat ta mig ut, osv.
Jag har alltså haft en hel del och är därför ofta väldigt rädd för att börja med en ny medicin, speciellt de som är lite starkare.
Förra (tyyyyyyyyp.. inte riktigt) ADD medicinen fick jag 11 biverkningar på, så ni kan ju förstå vad jag gick in för tankar om denna nya medicin.
 
Nu har jag inte tagit den länge alls och jag gick in med insällningen att jag inte skulle tänka för mycket på det, men redan på dag 1 märkte jag av ovanligheter.
Fick plötslig huvudvärk (vilket ska vara vanligt), overklighetskänslor, deppig och minskad aptit till nästan ingen hungerkänsla överhuvudtaget.
Jag känner mig något rastlös i kroppen, men den sköljs ut av ledvärk och extrem trötthet/utmattning av både kropp och själ som håller sig under hela dagen (vilket alltså är motsatta effekten jag ville ha) och yrsel , som desstuom dom är en följd av medicinen i nuläget.
 
Jag som redan har stora problem med maten- att faktiskt äta något är jätte jobbigt, och att nu dessutom inte ha någon hungerkänsla gör det inte lättare. Nu måste tänka ännu mer på mat och planering över hur, när och vad jag ska äta, vilket får mig att istället bestämma mig för att skippa måltiderna, vilket jag samtidigt vet är fel.
 
 
Dubbelmoralen som befinner sig i mitt huvud gör mig galen!
Jag kan urskilja från rätt och fel vad gäller matvanor, men samtidigt går tankarna i det dumma spåret att gå åt fel håll.
 
Jag är väl medveten om att:
- Kommentarerna jag får av folk är för att dom faktiskt såg mig äta idag - men jag vrider det till en kommentar att jag åt för mycket
 
- När vissa personer tittar på mig "för mycket" när jag äter när den pratar - men tuggan jag har i munnen börjar växa, ångesten stiga och jag kan inte längre äta.
 
- När jag äter en måltid ensam är det egentligen något helt vanligt - men jag ser det som att jag gör något fel, att jag smyger med att jag äter och därmed känns det som att jag "hetsäter"
 
- Måltiden jag just åt kunde inte räknas som "1 portion", den var för liten - men ändå var den för stor
 
- Om jag äter upp allt på tallriken- även om de andra med exakt samma mängd mat också åt upp sitt- blir endast jag "tjock" på det, men inte dom.
 
......och så mycket mycket mer tankar, som jag inte får ut förståeliga med ord så här svart på vitt.
 
 
Nu blev det här är väldigt långt inlägg, men en sak är säker..
 
Jag vet att alla är värd att äta, alla är vi värda mat, att fylla på bränslet och vara mätta.
Det är okej att äta.
Det är okej att njuta av det.
Du blir inte tjock av att äta bra måltider och regelbundet varje dag.
Jag vet att det är o-k-e-j! Men VARFÖR känns det inte okej då jag gör det?
 
Jag blir galen...

fyra månader kvar

| Postat i: SannaNilssonLidin
1
Wow två inlägg på samma gång Sanna, applåder!
Bild från när jag var med Josefin för någon vecka sedan.
 
Jag har så mycket att säga, men finner inga ord. Det här är något jag alltid har haft svårt med, men plötsligt kommer allt ut på samma gång i en enda klumpig röra som jag knappt förstår mig på själv om jag ens försöker reda ut det.
Under den senaste tiden har jag haft tuffa dagar, men inte alls lika som förut, nu är dom mer uthärdiga och varar inte lika länge. Jag har en lycka som jag spenderar mycket tid med som sprider glädje kring sig, så för det mesta är jag glad. Dock är min stora ångest för maten jätte jobbig, men den ska jag nu börja få hjälp med snart.
 
Skolan har slutat, och jag måste ta tag i att söka in mig till nästa höst. Måste även söka jobb, vilket jag har dragit ut på i snart ett halvår. Jag väntar ännu efter svar från försäkringskassan, då jag snart inte haft någon inkomst på ett år. Har en bokad tid hos frisören för en uppfräschning strax innan resan till Italien med orkestern. Behöver även sy två klädesplagg, som jag verkligen hoppas att jag lyckas med. Ska även till veckan börja äta concerta, så får se hur min vardag kommer se ut efter jag börjat med det!
 
Fyra månader kvar av att var "tonåring", sedan räknas jag helt som "vuxen".
Känns löjligt att jag har åldersnoja, men den finns verkligen där.

VINTERDAG

| Postat i: SannaNilssonLidin, foto - blommor&natur, foto - människor
0
Bilder från en vinterdag i februari/mars, om jag inte minns helt fel.
 
 
glömde bort att ändra storleken på filen så färgen försvann nästan helt, men det får duga för denna gången! :)