Jag har ett love/hate förhållande med mat. Jag tycker om smaken, men hatar tanken av att ha det i min kropp.

 

Jag äter inte mycket, det har jag egentligen aldrig gjort. Jag har trott sedan jag var liten att det var så jag skulle göra för att "bli smal", men under det senaste åren har jag läst mycket om kost och sådanna saker, vilket har fått mig att inse att mat är till för att ge kroppen bränsle- energ, hålla kroppen 'levande', för att du ska kunna fungera och man kan inte bli 'fet' på mat bara man äter rätt. Visst, jag kunde det här innan också, men grejen var den att jag trodde att mat gjorde en tjock, varesig man åt en sallad, potatis, palt, kyckling, osv.

 

Nej jag drar inte ner på alternativa måltider bara för att bli smal, samtidigt så kan det hända någon gång då och då att man äter skräpmat. Visst jag får sjukt mycket ångest efteråt, tänker "varför i helvete satte jag i mig det där? Fattar du hur mycket kalorier det där innehåller?", men försöker lugna mig med att säga till mig själv att jag äter kanske skräpmat 4 gånger per år, och jag dör inte av det. Dessutom är jag ingen pizza, chips eller hamburgare människa. Det är väl helt okej smaksättigt, men föredrar och tar alla dar i en vecka, en riktigt god hemlagad måltid med lax, potatis, broccoli och sallad framför skräpmat.

 

Det handlar inte om hur hur mycket man sätter i dig (om det inte gäller extrema mängder) utan mer om vad det är för sorts mat man sätter i sig. Sen ska man också kolla på hur ens familj ser ut, för alla är uppbyggna olika. Vissa kan vara pinnsmala medans andra är större. - det kommer komma upp ett inlägg framöver där jag har skrivit mer om detta! (redan skrivit klart den) 

 

Jag vill försöka få folk som kanske tänker på samma sätt som mig, att förstå hur det egentligen är. Man blir inte fet bara för att man dricker ett glas mjölk.

Jag vet att texten kan vara lite rörig och någon kanske tycker att jag har helt fel, men det är så här jag försöker att tänka för att inte dra ner mig mer än vad jag redan har gjort under så jävla många år. Sen är det ju så att vad man än säger eller skriver så kan vem som helst ta illa upp även om det inte vad det man var ute efter.

 

Jag gör endast detta för att försöka börja acceptera hur jag ser ut, är uppbyggd och kanske framöver förhoppningsvis gilla mig själv. Därför vill jag dela med mig om hur jag tänker, ifall någon annan har svårt att ändra sitt tankesätt och behöver en lite hjälp framåt.

Nej, jag har inte en dag bara ändrat mig, utan jag har lyssnat på mina vänner och läst bloggar, och genom det bestämde jag mig, nu jävlar är jag trött på att gräva min grav,jag har hela livet framför mig, nu är det dags för mig att börja leva- och börja leva kan jag endast göra om jag fixar mig själv först.