bryter ihop

 

 

 

De senaste veckorna, ja typ halva oktober och hela november så kan jag helt plötsligt bryta ihop.

För det mesta är jag hemma- gråter mig till sömns, stressar upp mig själv, ja vad som helst! Men senast igår så hade jag 1h vänta mellan skolmötet och min praktik. Jag gick på toan då det kändes som att jag fått världens fetsmäll i ansiktet vilket ledde till att jag satt och grät hyperventilerade där i 10 minuter, oavsätt hur mycket jag än försökte sluta!

 

Jag har numera börjat skriva till folk när det här händer istället för att lotsas att gå ner på samma nivå jag alltid varit på. Så jag smsade Amanda som efter ett tag kom och gav mig en kram (jag tvingade bort tårarna och lyckades halvt) innan hon gick till sin lektion. Julia hade också kommit och satt sig vid mig ett tag innan så det kändes skönt att inte vara helt ensam de minutrarna som var kvar.

 

Andleningen till varför jag bryter ihop? Du, det vill jag veta själv! Men jag tror jag börjar förstå lite anledningen. Kortfattat: skolan.

Visst många är stressade och oroliga inför skolan, och jag kan beskriva mer om det här någon annan gång om ni vill, men jag har bara så mycket inom skolan och bakom som gör att allt är omöjligt för mig just nu.

 

Här är en grej jag skrev på anteckningarna i mobilen efter att jag gråtit på toan, då jag började förstå att det som händer kring mig påverkar mig faktiskt mer än vad jag tror.

 

"Jag vet inte vad fan som är fel på mig. INGEN vet vad det är för fel på mig!

Folk tror att jag är lat, skiter i deras hjälp, pissar på dom när de erbjuder mig nya saker-

men sanningen är att min jävla kropp sviker MIG.

Jag försöker och försöker med all den lilla energi jag har, men min kropp förstör ALLT!
Den är inte bara äcklig, fet och ful, den förstör min framtid också. Great, just great"

Åh det gör så ont att läsa hur du ser på dig själv och jag vet att det förmodligen inte spelar någon roll vad jag skriver, men det är inte fel på dig! Även om mycket känns omöjligt och hopplöst så är det inte FEL på dig. Jag vet ju inte alls vad det handlar om, och det kanske inte du heller vet fullt ut, vilket såklart är frustrerande men ibland finns det ingen riktig orsak. Ibland bara bryter man ihop för att allt bara är så jävla jobbigt. Allt, men ändå inget man kan sätta fingret på. Kram på dig Sanna ❤️❤️