Dag 5
Vilken del av självskadande ogillar du mest?

Fördomarna och hur det så enkelt tar över ens liv. Det låter så jävla lame, men samtidigt är det sant. När man väl har börjat tar det över och man har så svårt att sluta.
Det är t.ex inte något man gör endast för uppmärksamhet, utan snarare mer ett rop på hjälp (iallfall i mitt fall).

Dag 6
Vad gillar du med självskadadandet?

Förut älskade jag det, och då hade jag sagt "precis allt". De "hjälpte mig" på ett sätt, men förstörde mer än vad det hjälpte. Trots att jag säger att det hjälpte är det något jag aldrig skulle ge som förslag för något!

Dag 7
Lista tio saker som gör dig lugn

Det beror ju helt på tillfället, och sen så finns det inte så mycket som gör mig lugn...
Och jag måste ju ses som den mest osociala personen någonsin efter det här!

1. Se youtube videos med mina favorit youtubers (danisnotonfire, amazingphil, Joe Sugg, mm)
2. Se en film - helst komedi
3. Se serier
4. Gå ut med hunden
5. Att få vara ensam
6. Att vara med vänner
7. Prata med någon (på var sida av skärmen)
8. Sminka mig
9. duscha
10. Få en stor lång kram

Dag 8
Vad är det mest stödjande någon sagt om självskadande?

Ehm... Det måste vara "fortsätt kämpa", "du klarar det här", "du är så stark" eller något liknande. Även om det är få och små ord kan de betyda så otroligt mycket och göra mig så otroligt glad!
Den bästa reaktionen jag fått när jag sa att jag var 200 dagar skadefri, var av Sofia som nästan hoppade på ställen, gav mig en high five och sen en stor kram och blev så glad över att höra det!

Dag 9
Har du någon gång tagit bilder på dina sår? Diskutera

Det finns många bilder... *Ursäkta triggandet* Men det var för att jag ville sen gå tillbaka och kunna komma ihåg hur det såg ut när jag såg blodet rinna ner längst benen eller armarna, och samtidigt tänka tillbaka hur smärtan kändes. Så av någon sjuk anledning tyckte jag om att gå tillbaka och kolla på såren som då läkte, och minnas hur de såg ut när de var nya.

Det sjukaste måste vara att jag ibland tog före och efter bilder då jag visste att jag inte skulle kunna stoppa mig själv och go easy.

Dag 10
Hur känner du över dina ärr?

Jag hatar dom inte, men jag gillar dom inte heller. Dom bara är där, och de ska vara där för de visar en viss historia och jag vill inte känna något typ av tvång för att täcka för dom för att jag "måste". Men i vissa sammanhang har jag t.ex långärmat vid släktträffar för jag vill inte att de äldre i släkten ska se ner på mig av någon anledning. Som att jag helt plötsligt är en sprucken ruta eller en repa på en bil som sänker värdet på den.