Ork, blogg och foto torka

| Postat i: SannaNilssonLidin, foto - högtider, foto - sommar, tankar & känslor
0
Jag har så mycket att skriva om, och har skrivit, bara inte här.
Vet inte vad jag är rädd för, men känner för att ventilera av mig lite mer här så det blir kanske på ett tag.
 
Har inte känt för att göra små onödiga inlägg som handlar om ingenting speciellt. Kan säga det kort och gott nu att jag kommer endast skriva om mer "djupa" saker, om resor, erfarenheter som är roligare än "idag åt jag frukost och gick ut med hunden", och sen kommer jag även dela med mig av mina bilder.
 
Angående min lust till att fota har försämrats gradvis de senaste åren. Misstro mig inte, jag älskar att fota! Men det känns som att allt i min omgivning "är redan gjort".
I början när jag fick min kamera tyckte jag att det var superkul att fota blommor, träd, mina fötter mot marken osv, men det har jag gjort så många gånger att jag vill utveckla mig vidare. Bli bättre.
Jag brinner för porträtt fotografering, men har brist på personer att fota. Finns de personer som ställer upp men det blir aldrig av. Har massor med planer om vad jag vill göra, fota, redigera ihop till en album och visa en "story" med bilderna. Varför har det inte blivit av då? Dels pga modellbristen, men även för min egen rädsla.
Men livet är kort och om jag någongång kommer få göra det jag velat göra länge så ska jag börja ta tag i det, start redan nästa vecka då jag har inplanerat lite!
 
Hoppas jag kan komma igång både med textera och bilderna, mest för min skull, för jag tycker det är så himla kul men också för att rensa tankarna.
 
 
Sen vill jag också berätta varför jag vill vara mer nogrann och den här gången VÅGA prata mer om psykisk ohälsa, kroppsideal och liknande, för jag hade en vän som gjorde detta. Jag såg upp till henne dels för att hon delade med sig av alla delar av sitt liv, både positiva men även negativa. Hon hjälpte mig genom många svåra perioder, och den här personen finns inte längre i mitt liv.
Jag vill att hennes motiv ska leva vidare genom mig, hur löjligt det än kanske låter.
Jag känner att det enda jag kan göra nu för att hedra den underbara människan hon var, hjälpen hon gav mig vill jag kunna ge andra, och om jag kan ge mer information, då vill jag göra det! Och det ska jag.

Tidigare inlägg Nyare inlägg