Bild från igår, innan konserten i Mjölkuddskyrkan.

 

Konserten igår gick jätte bra! Visst, på sista låten där man får räkna så in i h'vete mycket, och jag var helt borta i typ 5 rader, så gick resten av konserten jätte bra!

Att ha blivit altfiol stämledare för hösten -14 och våren-15, har gett mig mycket mer självförtroende, trots att vi var mest bara två stycken. Jag började med att hata polskorna, men slutar nu med att älska dom. Speciellt mozart. Den är enkel men ändå så jävla kul, speciellt där mot slutet.

Att jag i början av hösten var så osäker, vågade inte spela högt, hatade de flesta låtarna för att jag visste att vi var viktiga höras och det var antingen jag som skulle spela högt, eller så skulle det inte bli något av altfiol stämman. Jag har satt upp mål som jag vill nå innan slutet av 2015- men inte som nyårslöfte, utan mer bara som små mål som jag vill uppnå. En av dom var att spela hela brandenburg på en konsert (vilket jag btw har uppnått- och det känns så jäääävla bra), utan att tänka "åh nej nu kommer den, ah jag får väl bara spela tyst och lyft spela då", och istället tänka "ja, nu jävlar ska det här gå!".

Det var i början många ställen som var svåra, sen gick det över till att bli några ställen, till att nu kan jag säga att det är bara 1 ställe som är svårt. I början när vi spelade t.ex brandenburg och vi kom till dom där ställerna som var lite svårare- men som jag visste att jag kunde, så började jag spela dom precis som dom ska vara, men efter 6 toner så hör jag att Johanna inte spelar, och då mitt i allt så känner jag mig osäker för "jag spelar kanske inte rätt" och börjar då istället spela lågt, även om vi kanske har melodin där.

Detta gjorde att jag plockade fram altfiolen då jag var helt ensam hos pappa, plackade fram orkester noterna och spelade ut så högt jag bara kunde. Nej, det var inte alltid rent, men jag försökte fokusera på att spela högt, använda hela stråken och inte spela låten i samma tonläge så den inte blir platt och tråkig. Efter att jag gjort detta under någon vecka, så märkte jag att när Johanna försvann under låtarna så spelade jag ändå på. Jag tänkte efter på hur jag tänkte när jag satt på den sidan av notstället brevid Marianne åren innan. Jag tänkte att "det spelar ingen roll om jag spelar lågt eller inte kan låten till 100%, för Marianne kommer ändå komma sen och fylla ut det". Men nu spelade ju inte Marianne med altstämman mer, utan nu var det jag som måste ta ansvar annars så kommer det inte bli något. Detta gick från att i början vara en tanke som fick mig att känna mig stolt, typ, för att jag har fått äran att leda en stämma, men sen när vi väl började spela så kände jag att, 'nej jag är inte alls nog bra för det här', till att nu tänka att jag har en sån stor roll nu i orkestern. Om jag inte kan låtarna- om jag inte vågar spela- vad fan gör jag då med rollen som stämledare? Dett har fått mig att även om jag inte orkar ta mig till orkestern, så har jag ändå gått dit. Visst, jag har varit helt ensam i min stämma, men har kört på ändå. Något jag också har märkt efter att jag ändrat mitt tankesätt är att bara jag spelar "högt" så hakar Johanna på, och jag kan t.o.m ibland höra henne.

 

Jag och Marianna kom på för några veckor sedan att vi borde göra en viola kvartett igen, som vi gjorde för ca två år sedan. Marianne plockade fram två låtar och frågade vem som ville ha vilken stämma i låtarna. På ena låten ("may it be" från sagan om ringen) valde jag första stämman, alltså valde jag melodin. På andra låten (alla fåglar har kommit....någonting... kommer ej ihåg vad den heter men dom sjunger så) frågade Marianne vilken av stämmorna som man ville spela; antingen melodin eller om man ville ge sig på att spela andra stämman där man får hoppa upp i tredje och andra läget på lite olika ställen i låten. Johanna kollade på noterna som om någon bett henne att spela Tjakovski(?) i globen för 10 000 personer. Men jag sa bara "jag tar andra stämman, för jag är väl den ända som vågar på sig de", och Johanna såg lättad ut, haha. Frida (som egentligen spelar fiol) fick tredje stämman på båda låtarna, och marianne 4e stämman på ena.

Vi ska nu alltså spela dessa två låtar vid ingången på kulturens hus, nu på torsdag klockan 12.00!!! Vill också bara säga att vi har fått kanske 4 veckor på oss att förbereda oss inför detta, och spelat ihop med stämmorna 3 gånger, men vi får hoppas att det går bra ändå!

 

Många av er förstår nog inte grejen med det hela om man inte spelar själv.

 

Nä nu ska jag avsluta det här långa inlägget som de flesta säkert bara har skrollat förbi haha.